N i k s a n - inte som alla andra

Onsdag

Riktigt kul att så många läste "Årskrönika"-inlägget!

Nu kände jag att det var dags att skriva en historia...

XXX

"Det här är en historia om en ung man som levde i ett medeltida kungarike bland handelsmän, riddare, drakar och trollkarlar. En historia om livets goda och onda. En historia om nutid i dåtid"

Den unge mannen Salkin hade precis gått klart skolan och tillbringade sina dagar med att rida runt på sin häst och fundera på vad han ville göra resten av livet. Han visste att han behövde skaffa sig ett arbete nu. En dag kom ett överraskande brev hem till honom från självaste kungen där han undrade om Salkin ville börja arbeta hos honom som handelsman och djurskötare. Salkin var intresserad av djur och kunde en del om handel efter sin tid i skolan och egna marknadsbesök. Han tyckte att det lät spännande och accepterade erbjudandet och tog anställning hos kungen. Det var nämligen så att kungen hade väldigt många djur som han ägde tillsammans med kungafamiljen. Varje enskild djurart hade en ansvarig bonde som såg till att sina djur hade det bra och fick mat och en plats att sova på. Salkins uppgift var att se till att bönderna hade det bra och fick rätt förutsättningar att rå om sina djur. Dessutom var det Salkins uppgift att se till att alla bönder hade tillräckligt många djur att ta hand om som kungafamiljen sedan kunde sälja till andra riken för att få in pengar. Kungafamiljen arrangerade även marknader och fester där Salkin skulle vara med och arbeta. Som kompensation för allt detta fick Salkin en påse med guldpengar varje månad. Mycket lägligt då Salkin skulle köpa nytt hus och behövde varje guldpeng han kunde få in.

Arbetet drog igång och Salkin kom snabbt in i arbetet. Dialogen med bönderna fungerade bra och djuren trivdes redan bättre än innan. Kungen verkade nöjd och allting var frid och fröjd. I grannriket fanns en drottning som också var mycket djur - och handelsintresserad och de båda rikena gjorde en hel del upptäcktsresor och såg till att få in nya djurarter hela tiden. Salkin genomförde en del resor med riddare från grannriket och det fungerade för det mesta bra. Det var viktigt åka på resor ihop ibland då det på vissa platser fanns extra farliga drakar och två svärd är bättre än ett när det brinner till.

Salkin gillade sin nya vardag och trivdes med livet. Det var hektiskt med många uppgifter men bönderna bidrog till att stämningen hölls uppe. Att se de välmående djuren var även det ett trevligt inslag. Marknaderna och festerna tog hårt på Salkins krafter men var väldigt uppskattade av hela befolkningen i kungariket. Efter en tid hade kungarikets antal djur ökat rejält. Antalet bönder var fler och mängden av djur som behövde skötas om var fler än på mycket länge. Salkin fick jobba hårdare med att se till att tillräckligt många stall, hagar, stior och kojor fanns tillgängliga. Antalet bönder som kunde arbeta började också bli ett bekymmer, de var för få som hade det rätta handlaget. Salkin for iväg på allt fler resor och äventyr där svärd svingades och en hel del vinster erövrades. Allt för att kungafamiljen skulle vara nöjda och att bönderna och djuren skulle trivas. Salkin tyckte att det var väldigt roligt att åka ut på äventyren, samtidigt som det var jobbiga resor och farliga var de dessutom. Salkin hade dock kunnat byta till sig ett allt vassare svärd och hade blivit duktigare på att slåss och även på att förhandla på marknader med handelsmän från andra riken.

En dag när Salkin kom hem från en lång resa, ärrad av strider med ilskna drakar, började han fundera på om det var värt det? Det var kämpigt att både ta hand om bönderna, djuren och åka runt på äventyr. Han beslutade sig för att rida runt och fråga några av sina handelskumpaner om hur de hade det i sina riken. De hade det inte riktigt lika ansträngt. Salkin kom fram till att han borde få några slantar till av kungafamiljen och köpa sig ett ännu bättre svärd - om han ska kunna besegra alla drakar i skogarna och få hem fler djur till riket som de beordrat honom om. Salkin hade dessutom själv sett kungafamiljens guldvalv, det fanns guldmynt kvar… samtidigt som han visste att det var dyrt med alla bönder som också behövde få del av kungens pengar och kungaslottet behövde repareras. Men bönderna och deras familjer betalade skatt till kungafamiljen så det blev aldrig helt slut i guldvalvet. Salkin bestämde sig för att prata med kungafamiljen om det hela innan det var dags för nästa stormarknad och införskaffning av nya bönder, fler djur och nytt material till slottet.       

Kungafamiljen svarade att de skulle samlas vid det runda bordet och fundera. Salkin var nöjd och fortsatte med sina uppdrag. En dag träffade han en trollkarl ute i skogen som berättade om ett land på andra sidan det stora havet. Så långt bort hade Salkin aldrig tagit sig på någon av sina äventyrsresor. Trollkarlen sa att där fanns det kungar som kunde erbjuda liknande uppdrag, där man kunde få många fler guldmynt och en blank ny rustning och få göra resor tillsammans med andra riddare i större grupper. Salkin vände hemåt igen och fortsatte att fundera på vad trollkarlen hade sagt, det lät väldigt spännande... Väl hemma igen hade kungafamiljen fortfarande inga nya besked att ge... och stormarknaden närmade sig samtidigt som orken började tryta efter alla äventyr. Salkin kände sig enormt splittrad nu när tålamodet var på gränsen till slut. Han tyckte om både kungafamiljen, bönderna och djuren väldigt mycket men skulle han ändå försöka ge sig av bortanför det stora havet för att se om det som trollkarlen sagt verkligen stämde?

På återhörande!

// Niklas