Världen är alltför orättvis ibland…
Ibland går allt emot… hur man än gör så skiter det sig!? Orättvisan skrattar en rakt upp i ansiktet… man kommer inte ut ur skiten - allt blir som en återvändsgränd, det är riktigt jävla tungt...! Man vill bara skrika "Varför"!?
Men vad som är minst lika förjävligt är att se när ens vänner drabbas av det, särskilt när man inte kan påverka nåt utan bara se på när det händer om och om igen,…det känns hemskt inombords att behöva se ens vänner drabbas...., "Varför måste han/hon drabbas...? men det är då man får kliva fram och göra de saker man kan för att underlätta resan ut ur mörkret av hopplöshet...
”Som en klippa i stormen att luta dig mot och jag sviker aldrig dig...” (som Sarek en gång sjöng)
Varför drömma om att att vara en Ryan när man i själva verket är en Seth.....?
- Robert !!!
Klockan visar 0.11 och det dags att släcka ner…
/ Plåt-Niklas
