En trist dag har även den sitt värde i livet...
Måndag och åter till verkligheten igen...
Lillen kom och hämta mig vid 12.30 för infärd mot vad som i efterhand summeras som "den tristaste föreläsningen hittils på Uni" :s , hur tänker man när två tanter ska redogöra för "kunskap" och "kvalitativt skit" i 3,45 tim fram till kl 17 ?? Dömt att misslyckas, och det gjorde det! Usch så tråkigt det var... (Enda som livade upp var Jensas kamp me Tipsarevic, men den sket sig den med). Fick ju iaf gå 16.20, alltid nåt... Sen hemskjuts av Oskar igen : )
Kvällen har ägnats åt att kika lite Shaktar-Kalmar, men sen påminde mamma så bra att kl 20 var det "Himlen kan vänta-ett år senare".
Det är bland den sorgligaste dokumentärserien nånsin, verkligen gripande... Nu ett år senare hade två av de fem deltagarna dött... Alla fem hade de diagnos cancer , en del av dem obotlig sådan... Så otroligt sorgligt så man blir alldeles tårögd och får klumpar i halsen, fy tusan...
När man ser ett sådant program inser man att en trist Universitetseftermiddag inte är hela världen och att man inte ska ta något för givet och utnyttja tiden man har... man vet ju aldrig nånting om morgondagen egentligen, alla kan få cancer, alla kan råka ut för en olycka eller vad som helst, och det när som helst! Vi måste bli bättre på att ta vara på tiden och ta vara på varandra, man vet aldrig till 100% om det är sista gången man ser någon...
Det var dagens allvar det... , nu börja tänka på vilket tåg man ska ta in imorrn till föreläsningen 8.15-10 (Jävla tid det också för övrigt), nej just det skulle inte tänka så ju...
För övrigt (1) fick jag Jocke Greens gamla matchtröja i brevlådan idag , sehr gut tradera-köp : )
För övrigt (2) så räcker inte tiden till just nu...
Good night...
Take care...
// Niklas
Lillen kom och hämta mig vid 12.30 för infärd mot vad som i efterhand summeras som "den tristaste föreläsningen hittils på Uni" :s , hur tänker man när två tanter ska redogöra för "kunskap" och "kvalitativt skit" i 3,45 tim fram till kl 17 ?? Dömt att misslyckas, och det gjorde det! Usch så tråkigt det var... (Enda som livade upp var Jensas kamp me Tipsarevic, men den sket sig den med). Fick ju iaf gå 16.20, alltid nåt... Sen hemskjuts av Oskar igen : )
Kvällen har ägnats åt att kika lite Shaktar-Kalmar, men sen påminde mamma så bra att kl 20 var det "Himlen kan vänta-ett år senare".
Det är bland den sorgligaste dokumentärserien nånsin, verkligen gripande... Nu ett år senare hade två av de fem deltagarna dött... Alla fem hade de diagnos cancer , en del av dem obotlig sådan... Så otroligt sorgligt så man blir alldeles tårögd och får klumpar i halsen, fy tusan...
När man ser ett sådant program inser man att en trist Universitetseftermiddag inte är hela världen och att man inte ska ta något för givet och utnyttja tiden man har... man vet ju aldrig nånting om morgondagen egentligen, alla kan få cancer, alla kan råka ut för en olycka eller vad som helst, och det när som helst! Vi måste bli bättre på att ta vara på tiden och ta vara på varandra, man vet aldrig till 100% om det är sista gången man ser någon...
Det var dagens allvar det... , nu börja tänka på vilket tåg man ska ta in imorrn till föreläsningen 8.15-10 (Jävla tid det också för övrigt), nej just det skulle inte tänka så ju...
För övrigt (1) fick jag Jocke Greens gamla matchtröja i brevlådan idag , sehr gut tradera-köp : )
För övrigt (2) så räcker inte tiden till just nu...
Good night...
Take care...
// Niklas
Kommentarer
Trackback
